Skip to content

Maskrosbarn med rötter i asfalten

Psykisk sjukdom i samband med barnafödande sägs drabba nästan en femtedel av alla förstföderskor. Att drabbas av psykos i samband med att föda barn beräknas drabba en till två promille av alla kvinnor. Forskning visar att nästan hälften av alla barn med en schizofren förälder själva utvecklar psykiatrisk problematik. Det är ovanligt att de insjuknar i schizofreni, men däremot drabbas de av andra allvarliga psykiska störningar.

När jag föddes på 70-talet var Sverige ett annat land. Ett annat, men ändå detsamma. Idag skulle mitt liv sett annorlunda ut. Annorlunda, men ändå detsamma.

Jag var tre år och min pappa försvann. Mina tre bröder försvann också en efter en. Det sägs att jag var ett blygt barn. Ett ensamt barn. Ett undernärt barn med uppsvälld mage.

Av det kan jag inget minnas.

Jag var sju år och pappa kom tillbaka.

Det är det enda jag kan minnas.

Mamma försvann inte, men det är det ingen som vet. Hon gömde sig i buskarna och jag hörde henne ropa efter mig.

Av det är rädsla allt jag kan minnas.

Jag var 15 år och fick förklarat för mig att min mamma inte var som andra mammor. De sa att hon drabbats av något hemskt och oförklarligt när jag föddes.

Om det visste jag ingenting.

Och allt jag kände var skuld.

Men allt det är visst historia nu. Jag lever med man och två barn. Jag träffar sällan min mamma och när jag gör det kan hon inte minnas mina barn. Inte minnas gårdagen eller resa sig över nuet. Nuet är allt vi har och tiden försvinner ifrån oss.

Det här är en berättelse om att leva i skuggan av ett liv jag inte kunde minnas. Om historia som vävs samman med nuet och om att det gör ont när knoppar brister.

Jag brukar kallas ett maskrosbarn.  Sanningen är snarare att jag är ett asfaltsbarn. Metaforen om maskrosbarn har uppenbarligen någon annan hittat på. Någon som inte vet. Inte vet vad som döljs i skuggan av det välartade. Inte vet om hemligheter som ryms i ljuset av min blick. Inte vet vad ett liv med rötterna i asfalt innebär. Någon som inte vet att även maskrosor dör.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

 

http://intressant.se/intressant

7 kommentarer leave one →
  1. 15 oktober, 2010 04:26

    Otroligt hemsk och vackert skrivet!

    Tusen tack för kommentaren i min blogg också!❤

    /annieellen
    http://annieellen.blogspot.com

  2. 19 oktober, 2010 02:25

    Berörd blir jag, ser fram emot att du skriver mera!

  3. 22 mars, 2011 09:35

    Hej! Jag är ledsen att jag så sent läst din komemntar på min blogg. Tack för att du tittat in och kommenterat. Det går länge mellan varven som jag uppdaterar den bloggen. Har en annan med foto och en hemsida. Just nu håller jag på att färdigställa en bok som jag arbetat med under många år. Det är en självbiografisk bok om åren då jag varit sjuk i utbrändhet och vad som följde i spårena v den processen.
    Vad jag förstår så ahr du också en historia att berätta. Det är viktigt att få uttrycka sig, trycka ut det som finns innanför skalet, även om man ibland är rädd. Det är jag. Allt gott! Christina

  4. 4 juni, 2011 03:52

    din livshistoria skrivet så kort – underbart att läsa. jag känner dina ord och dina känslor bakom.
    du är ett starkt asfaltsbarn.

    och tack för den fina kommentaren!❤
    pepp och kärlek till dig! (jag kommer fortsätta att titta in på din blogg.)

  5. 4 juni, 2011 04:24

    otroligt vackert skrivet!

  6. 7 juni, 2011 07:01

    tack alla nya och gamla läsare för stöttande och uppmuntrande ord!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: